Hei! Tämä artikkeli ilmestyi Svenska Kyrkans tidningissä n:o 13/14 1999 ns.
debattiartikkelina, tosin lyhennetyssä ja korjatussa muodossa ja otsikkokin oli
eri, mutta suurin osa sisällöstä oli kuitenkin mukana.
Oheinen "sensuroimaton" versio siis teille kaikille rukousaiheeksi. Tarvitsemme
todella esirukoustukea juuri nyt. Kiitos rukouksistasi!
God bless!

Terveisin Tapio Syrjätie, rovastikuntapappi, Skövde ja Mariestad

Till Kyrkans tidning / debatt artikel / kyrkoordning

Finländare- en förtryckt minoritet i Svenska Kyrkan ?

Det är inte bara en språksfråga.

I Helsingfors i Finland finns det en rikssvensk luthersk församling, Olaus
Petri, som har 1600 medlemmar. Församlingen är en självständig SKUT (Svenska
Kyrkan i utlandet) församling. Medlemmarna betalar sina kyrkoskatter direkt till
församlingen. Man är alltså helt oberoende av Finska Kyrkan, men får någon form
av bidrag från Finska Kyrkans församlingar i Helsingfors. Varför är det
sensationell att det finns en rikssvensk församling i Helsingfors? Kanske därför
att det finns 6 andra svensktalande församlingar där! Identiteten påverkar så
mycket att rikssvenskarna inte trivs i Finska Kyrkans svenskspråkiga
församlingar utan vill ha sin egen tots det gemensamma språket! I kyrkans
strategi måste man alltid ta hänsyn till identiteten, när man vill uppnå någon
folkgrupp. Detta är inte bara en språkfråga. För att överleva i SvK skulle det
här bli finländarnas modell i framtiden?

Året 2000 närmar sig - är finländare en diskriminerad minoritet som betalar
räkningen?

I den nya kyrkoordningen skulle finska verksamhetens framtid vara beroende på
statistik d.v.s. på det hur många finländare det bor på ett visst område. Ett
visst antal finländare skulle betyda ett visst antal tjänster och medel. Dessa
siffror och tjänster skulle överskrida församlingsgränser. Församlingarna
tillsammans skulle öppna gemensamma tjänster för finländare. De största problem
vi har mött har varit just på församlingsnivån.
Det är helt nödvändigt att man lagstiftar klara riktlinjer för befrämjande för
finsk verksamhet i SvK, på riks-, stifts, och särskilt på församlingsnivån där
alla viktiga beslut om tjänster och medel i praktiken fattas. Församlingsnivån
är finska verksamhetens svaga punkt. Det vet vi, som jobbar där, av erfarenhet.

Det finns många finländare här och de hör till Svenska Kyrkan!

I Sverige bor det ca 443 000 första och andra generationers finländare (ca 6% av
hela Sveriges befolkning). Den första generationen är de som flyttade hit från
Finland och den andra generationen är deras barn. Tredje generation, barnbarn
har inte räknats med, ej heller ingermanländare och finskspråkiga svenskar i
Norra Sverige

För dessa människor finns det bara ca 40 prästtjänster i hela landet, alltså 11
000 människor per varje finsk präst. Diakoner, kyrkomusiker, barn och
ungdomsarbetare finns bara några få. I den situationen är det helt omöjligt att
effektivt uppnå finländare. Av den finska befolkningen är ungefär 75 - 87 %
medlemmar i Svenska Kyrkan. (T.ex. i Göteborg, Stockholm, Borås och Falköping)

Kyrkotillhörigheten brukar vara häpnande hög bland finländare när man tar hänsyn
till dåvarande folkbokföringssystem som gällde vid inflyttningen och som var
olik än det i Finland: p.g.a. detta tror även många ej medlemmar att de är
medlemmar i SvK därför att de anmälde sig i pastorsexpeditionen och hade varit
tidigare medlemmar i Finska Kyrkan.

Är det orimligt att kräva mera?

Man kan lätt kalkylera hur mycket finländare betalar kyrkoskatter, när man vet
skattekronans storlek, totala kyrkoskatter / år, befolkningsmängden,
kyrkotillhörigheten, genomsnitlönen, hur många är i skattebetalande ålder...
Ett exempel till dig som vill räkna själv: Inom en samfällighets gränser bor det
3000 finländare av vilka
75 % är medlemmar i Svenska Kyrkan = 2250 personer. Ca 76% av dessa brukar vara
i skattebetalande ålder, från 20 års ålder framåt (=1710 människor). Vi räknar
att genomsnitt årsinkomst är ca 170 000kr.
(En volvoarbetares årsinkomst är ca 230 000kr - 270 000 kr, alltså mycket mera
än 170 000kr). 170 000 x 0,0130 = 2210 kr/person. Budgettet här har byggts på
1,30 per skattekrona, med begravningsväsendet ( + skatter till stiftet 4%
tillkommer). Detta betyder att 500 finländare, medlemmar i SvK ger ca 1,105
miljoner kronors inkomster. 1710 skattebetalande finländare som är medlemmar
ger ungefär 3, 78 miljoner kronor till samfälligheten. Också ej medlemmar
betalar kyrkoskatt: enligt exemplet skulle det vara ca 570 finländare i
skattebetalande ålder av de 750 som inte är medlemmar. Det betyder att de
betalar skatter till begravningsväsendet för samfällighet 25% i förhållandet
till 1.30. 0.25 x 1.30= 0,00325, 170000 x 0.00325 = 553 kr / person. 553 x 570 =
315210kr till samfälligheten.
Inom samfällighetens område betalar alla finländare tillsammans 3,78+ 0,315210
ca 4,1 miljoner kr kyrkoskatter. (Enligt samma principer t.ex. i hela Skara
stift där det bor 24 300 finländare, betalar finländare ca 31 miljoner, i hela
Svea riket där det finns 443000 finländare ca 0, 6 miljard kr kyrkoskatt.

Dessa pengar skulle räcka bra till ett helt normalt församlingsliv, d.v.s. en
präst, en diakon, en församlingsassistent, en kantor, en barntimmeledare och
några andra tjänster för varje 3000 finsktalande. 40 präster och några få andra
församlingsarbetare här och där räcker inte till för att nå 500 000 människor i
olika åldrar. Det är inte orimligt att kräva mera.

Varför skulle Svenska Kyrkan göra någonting mera för de finländare som bor i
Sverige och är medlemmar i kyrkan?

Kyrkan är internationell och världsomfattande i sitt väsen. I Bibeln säger Jesus
att "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem... och undervisa dem
att hålla alla de bud jag har gett er". (Matteus 28:19-20) Man skall gå till all
världen och predika evangeliet till alla folk i alla åldrar. Luther sade att
varje människa har rätt att höra evangeliet på sitt eget språk.
Församlingens viktigaste uppgift är att predika evangelium och förvalta
sakramenten. Till dopet hör också dopundervisningen som man ger i kyrkans
barnverksamhet och i konfirmandundervisningen. Färre än 10% av finska ungdomar
som är i konfirmandålder tar del i konfirmandundervisningen på finska eller på
svenska i vissa stift. De får alltså ingen dopundervisning. Den tredje
generationen kommer kanske inte att döpa sina barn alls. Traditionen är bruten..
Då har Svenska Kyrkan förlorat en hel generation av finländare.
De äldre finsktalande förlorar med åldern sin förmåga att tala svenska. Då är
det ganska självklart att man behöver finsktalande församlingsarbetare bland
dem.

Något måste göras.

Svenska kyrkan når inte den finsktalande befolkningen genom sina
verksamhetsformer. Fastän barn och ungdomar kan svenska finns det ändå ganska få
som är med i den svenskspråkiga verksamheten. Ännu färre vuxna tar regelbundet
del i Svenska Kyrkans gudstjänster. Några gör det och det är bra, men den stora
majoriteten nås inte als av kyrkan. Om vi tänker på exemplet i början förstår vi
att det är frågan om identitet. Man har olika vanor, olik kultur, olika andliga
traditioner, och man blir helt enkelt inte svensk eller finlandsvensk genom att
tala samma språk. Identiteten är en djupare fråga. Ändringen i det avseende
brukar ta generationer. Om kyrkan vill nå olika folkgrupper här i Sverige, så
som den skulle göra enligt den viktigaste uppgiften som den har att förkunna
evangelium, måste den ta hänsyn till identitetsfrågan.

Svenska kyrkan har redan länge varit praktiskt två språkig. Finskan har talats
många hundra år i Sverige särskilt i nordiska delarna och också i Värmland. SvK
(och också dess finsk verksamhet) har accepterat integrationsprincipen. Olika
grupper skall integreras in i kyrkan som fullvärdiga medlemmar, inte
assimileras.
Assimilationen skulle betyda att t.ex. den finsktalande minoriteten förväntas
snart försvinna. Det är en process som syftar och leder till att skilda
kulturer överger eller förväntas överge sin grundidentitet för att uppgå i
samhällets ock kyrkans helhet.
Integration är en process som syftar och leder till att skilda kulturer,
gestaltade i språk och traditioner, med en bevarad och respekterad
grundidentitet aktivt bidrar till helheten i samhället och kyrkan.
För att integrationen skulle ske behöver man kontaktytor mellan kyrkan och de
olika grupperna. Den allra effektivaste kontaktytan är medarbetare som kan
språket av minoritetsgruppen och har samma identitet med dem.

Skärp oss i Svenska Kyrkan!

När det gäller finsktalande medlemmar i kyrkan betalar de så mycket kyrkoskatt
att man skulle kunna anställa tillräckligt många arbetare med finsk identitet
för att förverkliga integrationsprosessen.
Kyrkan skulle inte agera som kommun eller någon annan politisk organisation utan
leva enligt sina egna principer.

I Finland har den svensktalande minoriteten (300 000) en egen stift i Finska
Kyrkan. De har tillräckligt många arbetare i olika delar av Finland. Man har
tagit hänsyn till språket, olik identitet, och att minoritet bor spridda i ett
stort område och integrerat den svenska minoriteten som fullvärdiga medlemmar i
kyrkan. Finska kyrkan har lyckats bra i integrationen. Varför är det inte så
bland de finsktalande i Svenska Kyrkan? Om man inte agerar snabbt förlorar
kyrkan en hel generation av finländare inom en kort tid. Och stora delar av
befolkningen kommer att gå ut ur kyrkan i saknad av kontaktytor. Det kommer att
betyda stora ändringar inte minst i ekonomiska frågor. Klara exempel om
utvecklingen kan vi redan se t.ex. i Tyskland och England där hundratusentals
och miljontals människor har redan lämnat kyrkan och kyrkor och byggnader har
sålts till andra religiösa grupper t.ex. till muslimer och byggts om till
moskéer, hindutempel osv. Framtidens kyrka måste satsa mera på människor. Hon
kommer att vara mera beroende av sina aktiva medlemmar. Kyrkans framtid beror på
kontaktytor med folket och hur effektivt den uppnår människor med evangeliet!


Tapio Syrjätie, kontraktsadjunkt Anneli Heikka, ordf. i finska
arbetsgruppen i Skövde
och medlem i Finska kommitté, Skara stift