Serbiska myndigheter räknar med att det finns omkring 100 000 människor i
landet som lever i total misär. Sannolikt är det mĺnga fler. Tiotusentals
av dem kommer frĺn Kosovo och är internflyktingar, alltsĺ flyktingar i
sitt eget land. Sedan de fördrevs frĺn sina hem lever de i skjul byggda
av papp, plast, kvistar, brädstumpar och annat som gĺtt att hitta. Pĺ
dessa bosättningar saknas det sanitet, rinnande vatten, laglig el och
ofta saknas det värme. Spridningen av olika smittsjukdomar är stor pĺ
bosättningarna dĺ löss och skabb mer hör till en regel än ett undantag.
Trĺngboddheten är en annan faktor som ökar smittrisken. Stora delar av
människorna pĺ bosättningarna lider av typiska fattigsjukdomar som
undernäring och olika tarm -och skelettsjukdomar. Dessutom är alkoholism
ett utbrett problem. Liksom TBC.

Sverige och andra EU-länder anser att romer frĺn Kosovo har skyddsbehov.
Därför fĺr de som har kommit hit direkt frĺn Kosovo - och kan bevisa det
- asyl. Men svenska myndigheter prövar i varje enskilt ärende om det
finns ett s.k. internt flyktalternativ i de fall där det finns ett
skyddsbehov mot Kosovo. En sĺdan prövning är internationellt erkänd.

FN har sammanställt ett dokument - the United Nations Guiding Principles
on Internal Displacement (UNGP) - som vägledning vid prövningen av om det
finns ett internt flyktalternativ i hemlandet för den som är
skyddsbehövande. Dokumentet är inte juridiskt bindande men det anger,
bland mycket annat, att alla internflyktingar har rätt till en adekvat
levnadsstandard. I det minsta, oavsett omständigheter, och utan
diskriminering ska ansvariga myndigheter tillse att internflyktingar har
en säkrad tillgĺng till nödvändig mat och dricksvatten, grundläggande
boende lämpliga kläder, nödvändig sjukvĺrd och sanitet.

Migrationsminister Barbro Holmberg och Utlänningsnämndens generaldirektör
Hĺkan Sandesjö har tagit fasta pĺ FN:s riktlinjer. De har bĺda förklarat
att en prövning av om det finns ett internt flyktalternativ gĺr ut pĺ att
pröva om det finns förutsättningar för den skyddsbehövande att fĺ skydd i
andra delar av hemlandet och där leva under drägliga förhĺllanden.

Men i verkligheten prövar inte migrationsmyndigheterna om människor som
avvisas till internflykt i Serbien och Montenegro kommer att kunna leva
under drägliga förhĺllanden i hemlandet eller ej. Det är fullt
tillräckligt om en person har vistats i övriga Serbien och Montenegro
tidigare för att svenska myndigheter ska bedöma att det finns ett internt
flyktalternativ. Hur den vistelsen har sett ut är fullständigt irrelevant
för beslutet. Inte ens för Hĺkan Sandesjös egen myndighet,
Utlänningsnämnden, är det en relevant frĺgeställning vid
beslutsfattandet. Detta trots generaldirektörens eget uttalande i frĺgan.  

UNHCR - FN:s flyktingkommissariat - avrĺder mycket bestämt frĺn att
avvisa människor till internflykt i Serbien och Montenegro. Men UNHCR kan
inte förbjuda länder att avvisa människor till internflykt. Det har UNHCR
inte mandat till. Det enda som UNHCR kan göra är att redogöra för
situationen för internflyktingar i landet. Det har man gjort. I augusti
kom det flera rapporter som mycket tydligt redogjorde för den svĺra
humanitära situationen för internflyktingarna i landet. UNHCR varnade
ocksĺ för att människor som avvisas till internflykt i Serbien och
Montenegro inte kommer att kunna registrera sig som internflyktingar. Det
innebär att de efter avvisningen stĺr helt utan nĺgon form av humanitärt
bistĺnd. Detta dĺ socialförsäkringssystemet fungerar ungefär som i
Sverige, vilket innebär att socialbidrag endast kan beviljas i den kommun
där man är folkbokförd. De flesta är folkbokförda i Kosovo dit de inte
kan ĺtervända.

Men trots de utförliga och väldokumenterade rapporterna frĺn den
organisation i världen som vet mest om situationen för internflyktingar
och flyktingar i Serbien och Montenegro skickade Sverige en egen
delegation för att utreda om det gĺr att avvisa människor till
internflykt eller ej. Utan att ha besökt en enda illegal rombosättning -
där majoriteten av internflyktingarna trots allt lever - kom delegationen
fram till att det finns ett internt flyktalternativ. Förmodligen efter
devisen som man frĺgar fĺr man svar.

Det innebär att flertalet av de kosovoromer som sökt asyl i Sverige
kommer att avvisas. De flesta av dem har genomlevt en väpnad etnisk
konflikt, NATO:s bombningar och etnisk rensning. Stort sett alla bär med
sig trauman frĺn tiden före, under och efter NATO:s bombningar. De flesta
av dem är av naturliga orsaker psykiskt sjuka. Det gäller bĺde barn och
vuxna. Alla har skyddsbehov mot Kosovo, vilket ocksĺ svenska myndigheter
i beslut efter beslut konstaterar. Men i de allra flesta beslut anses det
att dessa hĺrt prövade, psykiskt sjuka människor ska kunna fĺ sitt
skyddsbehov tillgodosett i övriga Serbien och Montenegro. Detta trots att
svenska myndigheter är medvetna om att merparten av dem som avvisas
kommer att hamna i ren misär utan bistĺnd frĺn nĺgon.

Mĺnga som har fĺtt negativa beslut har redan gĺtt under jord och det lär
bli fler. Mĺnga asylsökande kosovoromer och andra etniska minoriteter
frĺn Kosovo anser att det är bättre att leva gömda här än att ĺtervända
till misär i Serbien och Montenegro. Och för en gĺngs skull kan jag
förstĺ resonemanget. Jag har träffat barn som inte har gĺtt i skola sedan
1999 och smĺ barn med svĺr hosta och infekterade bett. Rĺttor, ormar,
spindlar och all sköns insekter lever i högsta välmĺga pĺ bosättningarna.
Nästan alla barn är snoriga oavsett ĺrstid och mĺnga barfota barn har
djupa infekterade skärsĺr i fötterna. Sĺr som inte kommer att läka utan
läkarvĺrd, men de är inte registrerade sĺ de har inte nĺgon rätt till
sjukvĺrd och deras föräldrar har inga pengar till privatvĺrd. Vĺrden
kunde lika gärna finnas pĺ mĺnen. Löss, loppor, smuts och stank hör till
vardagen. Toaletten är ett djupt hĺl i marken bakom nĺgra upphängda
filtar. Jag har varit inne i pappkartonger där väggarna verkar levande pĺ
sommaren pĺ grund av de svarta svärmarna av flugor. Och där golvet är en
gyttjig sörja av isvatten pĺ vintern dĺ smältvatten rinner in i dem. Allt
mĺste vara bättre än detta.

Hur nĺgon vid sina sinnens fulla bruk kan anse att det finns ett internt
flyktalternativ i ett land där minst 100 000 människor lever under sĺdana
förhĺllanden är för mig en gĺta. Man fĺr vara överdrivet optimistisk
eller mycket ignorant för att kunna komma fram till en sĺdan bedömning.

Otaliga namnkunniga organisationer och utländska regeringar har under
ĺrens lopp konstaterat att romer - bĺde s.k lokala romer och
internflyktiga romer - i Serbien och Montenegro blir diskriminerade pĺ
alla plan i samhället. Det har utarbetats handlingsplaner och olika
program för att göra nĺgonting ĺt situationen men de har inte implementerats.

Vid ett möte i somras pĺ Ministry of Human and Minority Rights i Belgrad
fick vi ett mycket enkelt och rakt svar pĺ frĺgan om varför dessa
handlingsplaner inte har implementerats. Pengar. Det saknas pengar. Och
det mĺste onekligen vara svĺrt att finna ett politiskt handlingsutrymme
för att hjälpa landets romer upp ur fattigdom samtidigt som det finns mer
än 100 000 pensionärer och mĺnga barn - 60% säger vissa men det är inte
bekräftat - i Serbien och Montenegro som lever under den absoluta gränsen
för existensminimum. Dessutom finns det minst 350 000 flyktingar och
internflyktingar med serbisk etnicitet som ocksĺ är i stort behov av hjälp.

Serbien och Montenegro är inte ensamma om att ha en stor, fattig romsk
befolkningsgrupp. I de flesta länder i öst -och centraleuropa finns det
rombosättningar där människor lever i varierande grad av misär. Även i
EU-länder - exempelvis Italien och Grekland - finns det rombosättningar
som är sanitära olägenheter. Dĺ det gäller romer som lever i nĺgon form
av misär i Europa har siffran fyra miljoner nämnts. Det är ofantligt
mĺnga människor, men trots deras humanitärt svĺra livssituation saknar
merparten av dem skyddsbehov. Det gör inte romerna frĺn Kosovo.

Även om mĺnga av oss kanske inte inser det sĺ är det en stor skandal att
Sverige medvetet avvisar människor som har ett bekräftat skyddsbehov -
alltsĺ riktiga flyktingar - till ett land där de inte ens kan fĺ sitt mest basala

skyddsbehov tillgodosett. Svenska myndigheter kommer inte ens att kunna

skylla sitt agerande pĺ att de saknade information om den faktiska situationen

för internflyktingar i Serbien och Montenegro. För det är inte information som

det har varit brist pĺ.

A SURVEY ON THE STATUS OF ROMA CHILDREN’S BASIC EDUCATION

SCHOOL YEAR 2001-2002

In 2001-2002 the National Board of Education conducted a basic education project, geared towards improving the basic education of Roma children. The project started because of an underlying concern for the status of the Roma children’s basic education, and for the efficacy of the support, and to promote the Roma culture during comprehensive school education. During this project, a survey was conducted on the status the Roma children’s basic education during the school year 2001-2002.

Regional surveys on the Roma school attendance had been conducted in Finland in the 1980’s and 1990’s. This survey is the first nationwide survey on basic education. It will give us means to study the development of the basic education among the Roma in the past and to make comparisons in the future.

380 schools that had had Roma pupils in the school year 2000-2001 took part in the survey.

THE CORE RESULTS OF THE SURVEY

Of the 859 Roma pupils that were attending school in 2000-2001, a total of 166, or 19 percent had stayed back at some point of education. Most often they had taken the first or second grade twice.

Repetitive absenteeism had significantly affected the education of at least third of the Roma pupils. The schools attribute most of the absences to illnesses. Secondary reasons were family issues, such as travel, visiting family and social issues. The third major reason was skipping school. The sheer volume of absenteeism among Roma pupils is a cause for concern.

During the school year 2000-2001, 41 pupils, or 5 percent of the Roma pupils dropped out of school. The number is high as the average drop-out rate in the country is close to zero.

12 percent of Roma pupils changed schools mid-term, which is also a high number compared to the national average.

An uncommon number among the Roma pupils took part in special education. In 2002, about 20 percent of all pupils received special education in some form. Among the 859 Roma pupils in this survey, 430, or 50 percent of them received special education.

A large number of the Roma children in grades 1-6, 16 percent, studied according to a partly or completely adjusted educational plan. The national average is less than 5 percent.

Of the Roma children in grades 7-9, 29 percent were moved into special education, which also is a high number, as the national average for these grades is less than 6 percent.

The survey also looked into the availability of classes in the Romany language, which turned out to be very limited. During the school year 2000-2001, only 20 schools in Finland provided teaching in the language, which is about 6 percent of all the schools with Roma pupils in them.

A significant number of Roma children are home schooled. This practice lifts the responsibility off the school system to the guardians of the child. It is probable that the guardians are not familiar enough with the legislation to understand all the obligations they take on when signing up for home schooling.

Enrollment into preschool among Roma children was also surveyed. It proved to be very limited. Only about 2 percent of the Roma age group took part in any kind of preschooling during the survey.

A part of the survey was a questionnaire addressed to Roma families, collecting the parents’ views on their children’s education. The collection of data was performed by Romany field workers that interviewed Roma families. A similar questionnaire was addressed to the schools.

A lot of parents felt that skill and art subjects were their children’s strong points, or at least their favorite and motivational subjects. The schools observed that just 10 percent of the Roma pupils do well in major subjects.

Both the schools and the parents emphasized the individuality of Roma pupils.

The schools saw sociability as the strongest area of the Roma pupils, as well as good manners, as least partly. Parents also thought that sociability was the children’s strongest point.

Results in short:

Major obstacles in Roma children’s school performance are high absenteeism, emotional and social problems at school, relatively poor grades, the extent of special education and dropping out of school before graduation, as well as problems arising from the upheaval in cultural identity.

The following lists obstacles to be surmounted:

-           Pre-school attendance is only 2 percent among Roma children.

-           The number of those that stay back in school is much greater among the Roma than the national average. In some point of education, 19 percent of them have stayed back.

-           Absenteeism is more prevalent than the national average.

-           Almost a fifth, 18 percent, of the age group will drop out of comprehensive school.

-           Almost half the pupils receive part-time special education.

-           In grades 1-6, 18 percent of pupils and in grades 7-9, 29 percent of pupils are in special education, while tnumber of he national average is just over 5 percent.

-           12 percent of the pupils changed schools.

-           9 percent are taught the Romany language, a fraction of the pupils that are entitled to education in the Romany language.

-           10 percent do well in major subjects.

-           During the past five years 90 Roma youths have chosen vocational training, 41 percent of them girls.

-           During the past five years 30 Roma youths have chosen high school, 90 percent of them girls.

-           Cooperation between home and school is inadequate.

-           Romany culture is not adequately known in schools.

What is needed to provide good basic education for Roma children?

-           Information on the Roma culture’s special characteristics and how they affect the school attendance.

-           Prevention of discrimination.

-           Education for teachers on the Roma culture.

-           Teacher’s aids and other support personnel.

-           Emphasis on the importance of preschool education.

-           Support for special education.

-           Information and tolerance education.

-           Improving the cooperation between home and school.

-           More intensive guidance in choosing secondary education.

How to move forward?

The survey shows a multitude of problems in the school attendance of Roma children. Finland has a good, working school system. We must strive towards the Roma children being able to complete their education in a manner decreed in legislation. It is an obligation and a constitutional right of every child.

The survey shows that the Roma have been marginalized from the school system and also within the schools system. Without education it is hard to find employment, which leads to difficulties in making ends meet. The lack of pertinent education together with a minority status is part of why Roma youth face marginalization in employment.

However, it can be stated that in the long run, the education of the Roma has improved, and the attitude towards education has improved greatly. A lot needs to be done to ensure the basic education of all Roma children in a manner decreed in legislation and taking the age group and aptitude of pupils into account, as well as to create a supportive atmosphere and practices in schools to encourage Roma pupils to seek education.

For all this, we need a development strategy and a program to put it into effect. The national Board of Education will launch a new development project on the basis this survey to ensure the basic education of the Roma children and to find solutions for the problems brought forth.